- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
223

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•223

långa, kulna vinternatten under väntan på, att dag
skulle bräcka och orrarna "sitta upp i topp". Anders’
tanke vandrade i nattens tystnad bort till den tid, då
han och hans far här kamperade tillsamman. Det låg
så mycket mellan den tiden och den närvarande, tyckte
Anders, och detta förflutna, då far var med, låg så långt
tillbaka. Det kom honom lifligt före, att den fattige,
men hjärtegoda fadern nu så gärna, om han det
kunnat, velat hälsa på hos Anders och föra ned till honom
några ljusstrålar från den eviga solens land, där far —
så hoppades Anders — nu var.

— Eget, att ja’ skull’ få en så’n åtrå te’ fars
orrkoja nu, sade han för sig själf, i det han utanför
den härtill nog så trånga riskojan, tog en bastant
sjömansbrasa, ty eld fick man ej upptända vid detta
skytte.

När Anders på morgonen expedierat icke så få
orrar, smakat matförrådet i sin näfverkunt och hvilat
en momang, anträdde han på sina snabba skidor
hemfärden. Han hade ej skrinnat långt, förrän han vid ett
ursinnigt ståndskall, som just hördes i hans väg,
tvärstannade, och den försynte jägaren tänkte vika ett
godt stycke åt sidan på att ej störa en annans jakt,
hvilket ju kunde gälla mården eller kanske hellre
"gö-gan" — loddjuret — som ju, ifrigt förföljd, brukar
"söka träna" som det heter. Men snart fick Anders
höra björnens höga brummande i skogen, och på
skotten följde icke blott björnens utan ock en människas
skri. Nu ilade han fram, och, som vi sett, kom han
i yttersta minuten för att rädda Sorrmonne från en
alldeles säker död. Men var Sorrmonne räddad?

Anders lutade sig ned öfver den fallne. Han an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free