- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
234

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•234

björnspjutet uttagits från den ytterligt upphettade
bakugnen. Katri, anande att något högtidligt skulle
komma, när hennes far blef frisk, hade sorgfälligt sparat
och förvarat den väldiga Karrho, som så nära blifvit
hennes fars bane. Till björnsteken hörde kokade
rofvor. För öfrigt bar Sormonnes rika bord dessa bygders
berömda getost, och de första isgäddorna voro ock med.
Det hem bryggda ölet skummade i vackert sirade
tennstop. Beskäftigt ordnade Katri vid borden, och den
väna matmoderns påhitt var det, att björnens lurfviga
hud låg på golfvet framför Sorrmonnes stol vid bordet.

Bland männen syntes äfven Anders Sikkas. Han
hade till sin stora öfverraskning blifvit från Sorrmonne
som de andra "budad", och det är nog möjligt, att
den rodnad, som nu syntes på Katris bleka kind, ej
kom sig blott af det jäktande bestyret i "stersät".
Anders’ närvaro gjorde nog ock sitt till. Det fläktade
så underlig och varm vind i dag, tyckte Katri.

Sedan Sorrmonne från sin kåfve kommit ut och
med kraftiga, s. k. "smällhandslag", hälsat de
samlade, började gubbarna så småningom "bänka sig’",
som platstagandet vid ett matbord kallades. Härvid
måste först mycket trugande-ske, ty det ansågs
opassande att taga för sig, om man ej härtill blifvit
ombedd flera gånger och rent af framskuffad till maten.
Kvinnfolken voro, om möjligt, ännu mera nödbedda
än karlarne.

När alla satt sig, stod gamle Sorrmonne, hög och
trygg, ännu på sin plats vid bordet. Det förr så
mörkbruna anletet var mycket blekare och ljusare, och det
bistra ögat hade, det sågo alla, ett betydligt mildare
uttryck än förr. Från den sjunkande solen, som såg in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free