- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
237

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•237

Katris och Anders bröllopsdag var solig och klar.
De ulliga "sommarmolnen" höjde sina skiftande
hufvuden blott ett stycke öfver bergen, liksom de ej velat
skymma solen på de ungas högtidsdag. Smekande,
barrdoftsmättad vandrade sunnan fram i hult och lid;
det var solgassigt, och de allvarliga finnarne, samlade
på Sorrmonnes gårdsplan, lyfte esomoftast sina
skinn-kaschetter från svettiga pannor. De unga flickorna
åter läto gärna hilkorna halka ned från hufvudet.
Nordens korta, härliga sommar "stod på".

Den silfverhårige prosten själf från "sockna"
förd af Sorrmonnes sedigaste häst kom nu omsider,
och värden, brudens far, lyfte vördnadsfullt den
kaftan-klädde herden ned ur sadeln. Vid ett "altare", af
friska, doftande granar rest i "dagligstugan", stodo
kort härefter brud och brudgum. Mot den gröna
bakgrunden var "Fjällets ros"i sin hvita dräkt mera fager
än någonsin. Ett par bjärta nyponblommor — man
hade här inga andra rosor — lyste i brudens ljusa hår,
och fram ur mors granna brudepsalmbok, som Katri
höll i handen, syntes en kvast af dalens blå "Förgät
mig ej". Sedan Anders och Katri sagt hvarandra de
dyra löftena att älska i solig dag och mulen dag, i nöd
och lust, vidtog välf ägnad en, hvilken äfven nu, var
riklig eller hederlig, som det här uttrycktes. Men nu
hade prosten sin plats i Sorrmonnes väldiga
"gubb-stol".

Till prostens stora förnöjelse spelade efter måltiden
Katris nittioåriga mormor på sin kantele, finnarnes
uråldriga af Väinämöinen uppfunna spel. Sången, som
ledsagade den gamlas knäppningar, kunde hvarken
prosten eller de yngre tyda, men man hörde, att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free