- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
258

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•258

olyckliga partistriden höllo på att läkas, liksom
vårsolen läker hvad köld och vinter sköflat. Hoppfullt
såg Sveriges folk framåt.

På Idkerberget susade granarna för milda
västan-fläktar. Man var nu visserligen i september, men där
inne mellan gran- och furudungarna kändes det ännu
varmt och godt. De små dufkullorna vände troget sina
stjärnögon mot solen, hvilken nu höll på att sjunka ned
mot de höga furornas toppar på bergkammen i väster.
Små sångare, som ännu dröjde kvar i norden, sjöngo
i björklunden, där gulnade löf började tala om höst och
förgängelse. Det hade varit regn, och de små
bäckarna i skogen läto i dag höra sitt melodiska sorl, där
de mödosamt slingrade sig fram i de fuktiga
dalgångarna i berget, öfverallt i den daggrika skogen hängde
spindlarnas konstfärdiga nät, och där glittrade tusen
sinom tusen diamanter. Borta i skogsgryten hördes
orrens muntra: "Gulle-rock, gulle-rock!"

På den slingrande fäbodstigen, som gick fram öfver
berg och dal, öfver sanka "kölgar", öfver ängar och
hult, vandrade i kvällens frid en flicka, iförd
Tunafol-kets högtidsskrud. Den varmhjärtade finske skalden
Topelius har skrifvit ett stycke, som heter: "Det
vackraste i skogen". Det vackraste var den gången
två rosenhylta, små barn. Men hade vår gamle
Zakris sett denna flicka, som nu, hurtig och glad, gick
fram i Idkerberget, så skulle han bestämdt hafva sagt
någonting vackert äfven om henne. Det såg ut, som
om solstrålen med välbehag velat stanna på hennes
unga, vackra ansikte. Den inneboende sommaren, den
ljufva friden och hjärtats oskuld skimrade fram ur
hennes ögon, blå som dalens Förgätmigej, när de lögats af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free