Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•269
Han har fått mitt ja. Du har väl intet emot att blifva
hans hustru? Han är gosspilt och gården är tät, flicka.
— Jag har en annan kär. Gryt Halfvar är ej god,
och honom kan jag aldrig hålla af. I kan aldrig, far,
vilja, att jag ska’ blifva olycklig. Jag har en annan
kär.
Likt det mörka åskmolnet, som en sommardag
stiger upp vid den ljumma, mjuka synranden, reste
sig Ingels Jon. Något så oerhördt hade han aldrig
tänkt sig. Som en kung, fri och allsmäktig, satt han
på sin gård, och nu vågade hans egen dotter opponera
sig mot honom.
— Har du lofvat bort dig, flicka, och din far vet
intet därom? Hvem är det du har kär? framstötte Jon.
— Erik örn, hviskade Anna, och orden dogo bort
som vågen lägger sig vid nattlig strand.
— Erik örn, skrek Jon. Backstugusittarens son!
Erik Örn, fattiglappen i Grefbo! Är du galen, tös?
Men nu fick det försagda, älskande hjärtat mod.
Erik blef skymfad. Anna sade med höjd röst:
— Erik örn är en snäll gosse, far. Fattigdomen
är ingen skam och rikedomen ingen lycka heller.
Den vredgade fadern rusade nu upp och fattade
hårdt dotterns arm.
— Hvarför vill du ej gifta dig med Gryt Halfvar,
flicka? frågade han med ilska.
— Därför att jag tycker om Erik, far, sade Anna
enkelt och trohjärtadt.
För ett ögonblick veknade härvid Jons drag. Det
darrade till i den dryga underläppen. Men så drog
molnet fram igen, och så kom det till sist, kom obevekligt,
kom med isig domareton :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
