Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•301
— Men, min gode vän! Du kan ej sköta
geväret. Stanna hemma, du, i fädernebygden och mana
godt för oss därute i kampen.
Örn förde sin hand innanför rocken, och i nästa
ögonblick höll han faderns blanka klinga i handen.
— Denna värja, återtog Örn, sände min far till
mig, innan han dog en krigsmans död i Finland, där
nu min son kanske ock finner sin graf. Får jag bära
detta mitt enda fädernearf, så skall ej vapen tryta
för mig.
Konungen såg upp och kastade en lång blick ut
öfver folkmassorna. Drömmande, vacker och
svärmisk gick den blicken längre, gick bort till blånande
berg vid Tunaslättens rand, till högan Solklint, och
mera för sig själf sade monarken:
— Du ädla, svenska folk! Du kan ej, skall ej dö.
I det stora, ståtliga templet, som enligt urgammal
tradition skall hafva varit ämnadt till domkyrka,
knäföll konungen vid altaret, under det församlingens
klockare ute på kyrkovallen tog upp en af de gamla,
kärnfulla psalmerna, som vi ännu hafva kvar från våra
hänsofna fäder. Högtidligt steg koralens ljud upp till
förbarmande himmel, högtidligt sjönk nordan i
grifte-gårdens trän, och högtidligt klungo klockornas toner
ned till den knäböjande fursten, som aldrig mera skulle
vända åter till denna bygd, där trofasta hjärtan
klappade mot honom, och där hans fel nu voro glömda och
förlåtna.
I Falun, dit konungen härpå reste, drogs hans
vagn af den goda stadens invånare, och skall dylik
ära förut ej hafva visats någon furste i vårt land.
öfvad af gamla, af skedade underofficerare stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
