Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•314
ral Örn tillåtelse att för sin fader gräfva en särskild
graf. Den döde veteranen gömdes under en susande
väldig fur, men innan grafven fylldes, uppställdes
kompaniet, ock kaptenen talte varma, vackra och gripande
ord om den dödes kärlek till fosterjorden. I lugn och
ro hade han fått stanna i sitt hem; invaliden hade
aldrig behöft gå ut i frost och svält, i nöd och kamp,
men käckt och modigt, dalafolket likt, hade han bjudit
sin stympade kropp åt kung och land. Nu sof han
därnere, sof godt efter styft dagsverke, och på hans
grift ville kaptenen säga, att ett folk, som äger sådana
söner, kan och skall ej i tiders tid dö.
Härefter dånade kompaniets hederssalva ned i
örns grift, hvarefter den skottades igen. Men på
kullen planterade Erik, innan hären bröt upp, linnéor och
dufkullor. Måhända stå dessa ännu i sommardagen
och vända sina kalkar efter solen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
