Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•317
gen, hörde den tappre och afhållne befälhafvaren
fråga. Han tänkte på hemmen därinne i bygden, han
tyckte sig se de torftäckta, grå hyddorna i lågor, och
deras invånares dödsskrämda anleten blickade emot
honom. Han tyckte sig ock höra de förgråtna barnens
rop på modern, som kanske släpades ned i skogarnas
dystra djup. Men en Tunaslättens väna ros, så
dyrbar för hans själ, stod nu ock fram mera vårlikt skön
än någonsm. Hennes hjärta skulle nog ock — han
kände det — krympa samman af sorg, om vännen,
den länge saknade, aldrig mera kom åter. Erik
blickade vemodsfullt, liksom frågande, mot väster, där
nu en fager stjärna log vid synranden. Hans tvekan
var dock ej lång.
Manhaftigt trädde Örn fram till sin förman,
skyld-rade med det varmskjutna geväret, ur hvilkets
mynning ännu en knappt märkbar rök framträngde,
och sade:
— Jag vill göra försöket, herr major.
Ett utrop af glädje och beundran hördes från
kamraterna, och majoren lade sin hand på korpralens
skuldra, i det han gladt sade :
— Så skall en svensk krigsman vara. I
fosterlandets namn lyckönskar jag dig nu, liksom jag i samma
fosterlands namn hoppas få tacka dig. Och nu fort
till verket, gossar. Här blifver manspillan för stor.
Majoren blickade därvid omkring sig. Han såg
på de fallna svenskarna, som från batteriet störtat
tillbaka och nu sofvo dödens järnhårda sömn på
strandens bleka ljung.
En mindre båt fanns vid stranden. I den
nedlades de stora, halmflätade och starkt tjärmängda krän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
