Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•320
och önskat, en god stunds andrum. Slutligen måste
det antända fartygets besättning med mycken möda
öfverföras till de andra galererna, hvarefter ny tid
åtgick för att ändra flottlinjen, så att ej flera skepp
skulle blifva lågornas rof. Med hissade segel fick så
den brinnande galeren drifva ut till hafs.
Befälhafvarens viktiga uppgift att, så länge som
möjligt var, hindra fiendens landstigning vanns
sålunda till icke ringa del genom den oförskräckte
dalasonens bedrift. Platen blef räddad. Batteriets
öfverlefvande försvarare återtågade i de natthöljda skogarna.
Sedan Platen lyckligt förenat sig med andra
trupper, blefvo de vid Brobyviken landstigna fienderna af
honom förjagade.
När korpral Örn ändtligen med den öfriga
truppen tog sig en stunds hvila inne i skogen vid en
somnad sjö, bad han om tillåtelse att få tjänstgöra som
"förpost". Den unge krigaren ville på detta sätt blifva
ensam med sina tankar och sin Anna.
På en af de stora vintervägarna, där man
möjligen kunde befara, att ryska ströfkårer skulle komma
anryckande, tog Erik plats. Han stödde sig mot
geväret, och blicken vandrade bort öfver skogssjön,
hvilkens holmar nu draperades så luftigt och vackert af
dimmornas skiftande skrud. Vid stranden stodo
Finlands höga furor, och i deras kronor hördes ett sakta,
högtidl;gt sus, ehuru det nere vid deras rot var så
lugnt, att äfven aspens blad hvilade.
Från Eriks bröst steg nu i ensamheten ett
hjärte-varmt tack upp till himlens herre, som skyddat honom
i nattens mulna faror. I det matta morgonljuset fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
