Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad Haltniss-Erik fick utstå för sina långbyxor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad Haltniss-Erik fick utstå för sina långbyxor.
Det var i farfars ungdom. Stilla frid och
patriarka-lisk enkelhet rådde i den lilla Dalasocken, där
följande händelse tilldrog sig. Prostfar, den
silfverhårige vise, var församlingens rådgifvare i allt,
som hörde både till himmel och jord, och hvad han ej
orkade, det skötte klockaren om.
Stilla och andäktigt gick man till Herrans hus, "oå
stämmorna var det endast och allenast prostens vilja, som
var lag, och till sina oegennyttiga och välmenta förslag
slog han klubban i bordet, utan att just mycket fråga
bondgubbarna, hvad de mente. De sade blott ja eller
kanske stundom, när så föll sig, amen. Till husförhören
gick "man ur buse", som det fordom i krigisk tid
hette, och husförhörskalasen voro obligatoriska och
ståtliga. Tingssaker hördes sällan af, ty om någon
hade gammalt eller nytt hat till sin nästa, så gaf han
sin vederdeloman "ett kok stryk" och så var det
kvit-teradt. Alla voro så precis lika klädda i sina
folkdräkter, som blåbär i skogen äro hvarandra lika, och när
till församlingen hemkommit en kulla, som i Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
