- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
358

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Blåkullafärder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•358

En Ålbonde hade till Stockholm anländt med ett
lass hemslöjdsartiklar och stod på ett af hufvudstadens
torg för att vid sitt lass utbjuda sina ärliga artiklar.
Men gubben hade i sitt åkdon tvenne bottnar, och
mellan dessa förvarades vid den årstid, som nu var,
förbjuden skogsfågel. Fåglarna hade emellertid under
den långa vägen mellan Ål och Stockholm ej så litet
börjat öfvergå till förgängelsen, och snart kommo ett
par bistra ordningsväktare och gjorde min af att
undersöka dalabondens lass. Det kunde för Ålkarlen
hafva blifvit en obehaglig historia, men han fann sig
och sade med ett hvasst ögonkast: "Vet, att ja’ ä’ från
Ål-Kilen!" Med fasa rusade då — så mäler
historien — ordningsmännen från platsen och kommo ej
heller åter.

En yngling i Ål hade i "Troll-Kiln", som ock
byn kallas, vunnit en hjärtans kär, och så en kväll
skulle han hälsa på hos sin kulla. Allt var till en
början frid och glädje. Men så omärkligt som möjligt
gick slutligen kullan till ett skåp, och fästmannen såg
med bäfvan och förundran, huru hans ungmö ur ett
horn strök olja öfver sitt bröst. När hon så sade de
orden: "Opp, men inte ned!’ bar det i susande färd
iväg genom skorstenen, och ynglingen satt där
ensam. Något oundvikligt möte med kamrater kallade
flickan hän. Sedan vår ungersven, ehuru litet kulen,
länge bidat och väntat i det hoppet, att kullan skulle
återkomma, letade han igen det underbara hornet, och
nu uppstod hos hononi den lofliga och förklarliga
tanken, att han väl ock kunde försöka komma efter den
bortflugna vännen. Han gjorde som han sett
flickan göra : han tog af hornets olja och strök därmed

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free