Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Blåkullafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
risk Blåkullafarare. Han kom lyckligt fram till
sakristiedörren, men hur tjufven här sysslade med sin dyrk,
slocknade hans lykta. Det såg bekymmersamt ut.
Men med ens upplystes templet af ett klart sken. Vid
tjufven stod en stor, svart hund, och dennes
svansspets, höjd uppåt, lyste upp rummet, hvadan tjufvens
operation härefter skulle ske lätt nog. Men så
hviskade hunden till tjufven: "Tag altartaflan!" Tjufven,
som ju hade åtskillig bekantskap med framställaren
af förslaget, svarade lugnt: "Hva’ i Jessu namn skulle
ja’ mä’ den!" Då — så säger sägnen — försvann
genast den onde, och tjufven stod där åter i sitt
mörker.
Ehuru Jesusnamnet denna gång så lättsinnigt
uttalats, hade ej mörkrets furste kunnat uthärda det
utan måst fly sin väg. En annan berättelse från
Gagnef må visa, huru stor man trodde den ondes
inblandning i samhällslifvet var : En Gagnefsgumma
insläppte utan vidare på kvällen sina får, men på natten
väcktes hon af ett förfaseligt larm från ladugården. Till
och med de annars lugna kossorna råmade och sökte
slita sina fjättrar. Dörrarna till ladugården afkastades
med kraft och slungades ut på gården. Ladugårdens
alla invånare skälfde vid morans inträdande af
förskräckelse. Hon märkte då, hurusom ett af fåren hade
en bockfot. Den onde hade således otvifvelaktigt
inkommit i ladugården och vålalt all denna
uppståndelse. Gumman företog sig då att å djur efter djur rita
ett kors, men då hon kom till fåret med bockfoten
försvann djuret genom väggen och allt blef sedan lugnt
igen.
En bonde — det var under Blåkullafärdernas tid
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
