Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grader, riktar blicken skarpt mot de gröna vågorna
och konstaterar att de äro skog, idel böljande,
milsvid furuskog, rullad upp ur djupen vid
synranden, öfver höjd efter höjd i stigande rytm,
ända fram till målpunkten vid hans fötter, där han
till och med kan urskilja de enskilda barrens hvassa
stänk.
Han gör en half vändning och tar ett nytt
segment. Här är synen en annan. Äfven här närmast
skogshafvet, men där bortom — halfvägs —
brytes det af något glimmande blått, något
metalliskt speglande blankt. Det är Siljan,
Östervikens långa stålarm, som spränger sig in mellan
urbergen.
Och hans blickar sugas vidare. Nya linier,
nya fjärrsyner! Där ringlar en silfverorm öfver ett
grönt fält, där dyker dess hufvud ned i en källas
skål Det är älfven, Insjön. Desamma som i går,
men sedda från en annan värld. En hvit droppe
skälfver på mossbädden bortom källans rundning,
en blommande konvalje. Det är Åls hvita kyrka
för dem, som vandra på jorden.
Allt flere, allt tydligare bli detaljerna.
Byarna brista fram som blomstertufvor i de ljusa
gläntorna, på åsarnas mantelfållar, efter
vattenbandens vindlingar. Där stimmar Leksandsnoret
samman som en hjord kring sin herde, där
knäböjer Siljansnäs kyrka mot sin spegelbild i
Byrviken. Och som en kostbar ädelstensram,
sammangjutande och sammanbindande den ofantliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
