Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå i samspråk med ett par grannar i en af
sidogångarna, och skyndar glad t mot platsen. Sten
dröjer grannlaga efter för att låta dem ostörda
utbyta de första hälsningarna.
Borg Olof Karlson, en reslig och kraftigt
byggd gubbe med ett bredt slätrakadt ansikte och
skarpa blå ögon under yfviga ögonbryn, stöder
sig tungt på sin kryck-käpp, när han tar ett par
steg emot sonen och hälsar honom med ett
handslag, utan att det allvarliga ansiktet röjer den minsta
min af öfverraskning. Anna däremot strålar upp
af glädje, och hennes tänder lysa i det runda
friskhylta anletet.
Karl-Olof föreställer vännen med några
hjärtliga ord om deras goda kamratskap och om den unge
målarens längtan att med egna ögon skåda den
mångbesjungna Siljansbygden. Nämndemannen
betraktar honom först en smula forskande, men då
han möter den frimodiga blicken ur de öppna
dragen, får stålskärpan i hans egen en ljusnad
glimt, och med en kraftig handtryckning hälsar
han honom välkommen. Äfven Anna sträcker
fram sin hatid i den hvita kyrkvanten, rodnar och
niger med en skygg titt under de täta
ögonfransarna.
Man gör så sällskap in i kyrkan, som redan
börjat fyllas af de inströmmande skarorna. Under
de höga hvalfven, de djupa, långt framspringande
läktarna brytas ljus och skuggor i lefvande
stämningsspel. Enligt gammal sed sitta männen och
— 43 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
