Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir Sten några steg efter med Anna och börjar
försöksvis fresta en liten underhållning.
Med ett visst nyfiket intresse iakttar han
därvid den unga kullans utseende och person. Hon
är af en äkta blond allmogetyp; det rundlagda
ansiktet med den korta näsan och den kullriga
pannan kan knappast kallas vackert, men munnen har
ett friskt leende, de blåa ögonen lysa af
vänlighet, och det halmgula håret glimmar silkeslent
under hättans spetskant. Den medelstora, en
smula fylliga gestalten har ungdomens hela
spänstighet. Till en början besvarar hon tämligen
fåordigt Stens frågor, och skära blodböljor stiga från
den runda halsen ända upp till yttersta örsnibbarna,
men när Sten börjar tala om Karl-Olof och deras
gemensamma lif och intressen i hufvudstaden,
ryckes hon snart med och vinner säkerhet och
rättfram naturlighet.
Plötsligt får målaren ögonen på psalmboken,
som hon omvecklad med den rosiga »boklappen»
bär i sin hand, och fängslas af dess prydligt
sirade pärm. »Nej men se, hvilken vacker psalmbok
ni där har!» brister han ut, och hon räcker honom
den villigt till skärskådande.
»Det är ett arf efter mor,» säger hon med en
sänkning på tonen, »och före henne har den en
gång varit mormors, som fick den af morfar i
fästmansgåfva.»
Intresseradt betraktar och vänder han den
stilfulla lilla volymen, som är ett ovanligt väl be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
