Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af rummets inredning: den gråstensmurade
spiseln med sin järnsmidda grytarm och det lilla hålet
uppe i muren för elddonet, stålet och flintan;
den stora väggfasta sängen i två våningar med
en stege upp till den varma »tarren» under taket,
hälft undanskymd af de hemväfda förlåterna; den
likaledes väggfasta långbänken bakom det omålade
matbordet af en enda väldig hvitskurad furuplanka;
den ur en massiv trästock urhålkade »gubbstolen»
vid bordsändan och den järnbandade
huggstabben i spiselvrån.
Sten finner interiören högeligen tilltalande i
all dess kärfva ursprunglighet, från hvilken andan
af en tid med enkla och manliga seder så stark
och lefvande stiger fram. Han måste profva den
präktiga stabbestolen, i hvilken han känner sig
»som en hel karl», och beundra det vackra
»kruset» i Annas randiga förklädesväf. Så får han
ögonen på de i fönsterkarmen inskurna solmärkena,
timmarnas mätsticka från längst förgångna dagar,
innan ännu några Moraur i dessa bygder kommit
i bruk, och Karl-Olof får allestädes stå till tjänst
med sakkunniga förklaringar.
Ännu återstår dock det bästa, det härligaste
af allt, kammaren, Karl-Olofs egen kammare,
hvilken han bebott under ferierna i hemmet alla de
år, han om terminerna nötte sitt ingenium och sin
skinnskodda stuss på Falu katedralskolas hårda
bänkar; hvilken han inredt efter sitt eget hufvud,
och där han ännu alltjämt med förkärlek dväl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
