Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, du måste komma hit och se själf, för jag
kan inte beskrifva det.
Och folket här, det är också därefter —
något för sig. Bara nationaldräkterna äro en lust
för själen, och de enkla gamla hemmen och
sederna, hela den ursprungliga bondekulturen, som ännu
lefver kvar, tycker man, direkt från Engelbrekts
och Gustaf Vasas dagar. Inbundna och stolta
på samma gång som öppenhjärtiga och
godmodiga, tungsinta och glädtiga, envisa och
lättrörliga — så träda landets barn en till mötes med
de skarpaste motsatser. Och dock förenar sig
det oförenliga så småningom till en enhet, den
äkta kärnsvenskhet, som man förstår har kunnat
sätta sådana djupa och varaktiga märken i vår
historia.
Men — ty naturligtvis är det ett men —
här finns nog också rost på det gamla järnet.
Mycket af tidens flärd och förskämning har trängt
ända hit upp, usel fabriksgrannlåt, som
konkurrerar ut den ärliga, ofta konstnärliga hemslöjden,
usla stadsseder, som förflacka och försimpla den
präktiga folkkaraktären. Här borde, här måste
någonting göras för att råda bot i tid. Det
gäller ju dock Sveriges eget gamla trogna hjärta!
Ack, käraste systermor, här är jag nu igen,
långt, långt borta från allt, som du naturligtvis
först och främst kunde begära af ett förnuftigt
bref. Du vill veta, hur jag lefver och hur jag
har det, skrifver du, och så får du en afhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
