Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig på nytt an med Rättvikstaflan, hvars
fullbordan nu bränner inom honom som eld.
Arbetet går med lif och lust, dagen flyr hän,
och han blir helt bestört, när han plötsligt
upptäcker, att kvällen redan är inne och ingen tid att
förlora, om han ej vill mankera Agneta och Martha.
I ett huj kommer målarblusen af, en hastig toalett,
en sista blick på dagens verk, hvars färska färger
glänsa metalliskt i det starka aftonljuset — åhja,
det artar sig ju inte så illa! — och gladt hvisslande
skyndar han med långa steg i väg mot
mötesplatsen, som han uppnår, just när nioslaget ljommar
från tornuret under lökkupolen.
Redan på långt håll urskiljer han i det
brokiga folkvimlet mellan kyrkalléns pelarstammar
Agnetas resliga figur och systerns spensliga gestalt
vid hennes sida. Bägge äro hvitklädda. Äfven de
ha nu uppfattat hans ifriga hattviftningar och
skynda leende till mötes. Agneta skakar kamratligt
hans hand, och Martha — men hvad är det för ett
trolleri öfver Martha, har Björkbergets luft redan
en så kraftig verkan förmått åstadkomma? Det
bleka ansiktet bär äppelblommans skära skiftning,
kindens smala linie buktar lätt som dess bristande
knopp. Ögonen glänsa af en ny glans. Sten
måste sannerligen komplimentera henne, och
färgen stiger till rödaste ros. Men Agneta skrattar
och blåser lekfullt på systerns kind. »Nu släcker
jag, lilla lykta!»
Man är genast redo att gå till bords. Sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
