Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märke är en jättestor lind, som med sin
konungsliga krona öfverskuggar hela den ena halfvan af
den fyrkantiga gårdsplanen, och som mellan några
af sina mansgrofva hufvudgrenar uppbär en så
kallad »fåfänga», ett litet golf med sittbänkar och
bord midt inne i löfhvalfvet, till hvilket en
vinglig trappa leder upp rundt den knöliga stammen.
Pellasgården har i sin tid varit både prästgård
och klockargård, men sedan nu kyrkans tjänare
erhållit nybyggda boställen intill gudshuset nere
i dalen, innehas det mindre boningshuset af byns
konstförfarne slöjdare och vagnmakare, Hins
Anders Persson, medan Agneta och Martha residera
i hufvudbyggningen utåt »långgattu». Denna
inrymmer också gårdens andra stora märkvärdighet,
den ansenliga »gässbustugan» eller gästabudssalen,
som byamännen ännu någon gång nyttja till
samlingssal vid sina möten och öfverläggningar eller
vid större bröllop och begrafningar, men som
dessemellan står ledig och nu hvarje lördag disponeras
af Agneta för hennes knyppelskola.
Det är just en sådan lördagsmorgon fram i
juli, och klockan nalkas tio, den timme, då Agnetas
elever bruka samlas till dagens id, som redan
blif-vit ett efterlängtadt nöje för alla de unga
deltagarna. Många af dem äro grannasbarn och’
ha nästgårdsväg, men där finnas också de, som
ha långt att vandra; från Tasbäck och Fornby,
ja, ända bort från Hjulbäck och Börtja komma
små knypplerskor traskande med sina matsäcks-
— 144 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
