Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agneta och mor Olsos Kirsti bryta alltså
hastigt upp, och Sten följer dem. Han har gripits
af en så oemotståndlig lust att taga en akvarellskiss
af den knypplande flickskaran inne i gässbustugan,
att han redan vid middagen vidtalat Agneta
att få låna hennes färger och papper. De unga,
som äro spridda i lek rundt hela gårdsplanen,
drifvas samman som en kull kycklingar, och inom
mindre än en minut försvinner den yttersta lilla
kjortelfållen genom ingångsdörren.
Det blir så underligt tyst och stilla med ens;
samtalets sista ord droppa bort. Äfven Martha
reser sig snart, samlar ihop de urdruckna
kopparna, breder den lilla duken öfver brickan, och
med en böjning på hufvudet och ett: »Ni förlåter
väl, att jag lämnar er ensam en stund ?» tar hon den
med sig ned för den knarrande trappan.
Karl-Olof följer med sina blickar den
spensliga flickgestalten, så länge han ännu kan fånga
en skymt mellan grenarnas gallerverk. Så
sjunker han tillbaka i sina drömmar. Han kommer att
tänka på den första gången, han såg systrarna Bure
i Stens sällskap inne på det bullrande Operakaféet,
och den obeskrifliga känsla af smärtfylld ömhet,
som Marthas spröda skönhet genast ingaf honom.
Den vemodsklingande ton, som då sprang upp i
hans bröst, fyller allt sedan dess hela hans väsen,
brusar sig endast starkare och mörkare för hvarje
gång, han på nytt kommer i hennes närhet. Mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
