Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill gå bort ur hans åsyn och glömma hans
ansikte.
Så går hon en dag till sin far, den gamle
nämndemannen, och säger:
»Käre far, om I vill mig väl, får I inte längre
stå emot min önskan att komma bort för en tid och
gå igenom en sjuksköterskekurs. Karl-Olof har
en gammal Uppsalakamrat, som nu är
underläkare på lasarettet i Falun, och han har lofvat skrifva
och höra efter, om jag möjligen kan få bli elev
där öfver vintern. Det vore ju inte så långt bort
som till Stockholm och säkert ändå lika bra, säger
Karl-Olof.»
Men då drar en kopparröd flamma öfver Borg
Olofs buskiga ögonbryn, det blixtrar stålblankt
till i de skarpa ögonen, och han bryter ut i vrede:
»Karl-Olof och Karl-Olof! Jag tror, fördöme
mig, att pojken går här och sätter upp dig med
sina moderna påhitt och idéer! Som de här
lekaftnarna och föreläsningarna hans — hvad är det
egentligen för fjams och nyheter? Och nu är också
du färdig att rymma huset. Men det blir ingenting
af, säger jag dig. Det har jag sagt dig förr, och
det säjer jag än en gång.»
Tyst och blek, utan att förändra ett drag i
sitt ansikte, står Anna framför fadern; endast den
slutna munnen darrar sakta. När han så dundrat
slut och genljudet af hans stentorstämma
ljommat bort genom de tjocka timmerväggarna, säger
hon lugnt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
