Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörka vadmalsrockar, hvilken festlig färgglädje
öfver kvinnornas ljusa skinntröjor och spetsprydda
hättor! Här är själfva saknaden förhoppningsfull
och lifsbjärt — de orangegula sorgförklädena sätta
flammande färgstänk in i det svart och hvita —
och som blommor bland vågskum lysa
småkullor-nas rosiga hufvuden mot mödrarnas kritade
barmabräm.
Nu brusar orgelns mäktiga stämma, som e n
man reser sig den väldiga församlingen, unga röster
och gamla, klara sopraner och mullrande basar
enas och sammanklinga, och stark och trosviss
stiger lofsången: »Var hälsad, sköna
morgonstund !»
Och där Martha Bure nu står i templets midt
vid den älskades sida, i den heliga morgonväkten
af den dag,
>på hvilken himlens välbehag
ännu besöker jorden» -
så bräddas hennes hjärta af en barnslig och
brinnande andakt, sådan hon aldrig förr erfarit; hela
lifvet blir med ens så enkelt, så ljust och lätt att
lefva, loch ödmjukt böjer hon sitt hufvud inför
strålglansen af den eviga kärlek, som till det bästa
länkar människornas öden.
Denna stämning af hög och helig fest
dröjer sedan kvar som ett orgelbrus — eller är det
en spelande lind ? — i hennes inre, ger sin ton åt
allt, som därefter följer. Den ger flykt åt den tröga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
