Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— efter strandramens buktningar, öfver det
milsvida snöfältets veckiga duk. Men äger man en
sådan hjärtats högstämda resonnans, en sådan
ögats ljussamlande linskraft, då lyftes för visso
en sådan dag hvarje jordisk sekund till den
sjunde himmelsdigniteten.
Denna matematiska hyperbol födes på
Karl-Olofs tunga af en solblink och ett rusande djupt
andedrag och kvitteras af Sten med ett gäckande
skratt, just som han i ett dristigt språng sätter
öfver den första råken.
»Efter du så föga tycks uppskatta de
himmelska digniteterna,» återtar Karl-Olof, då han
ryckt upp till hans sida, »kanske du har mera
sinne för de maritima. Kom då ihåg, att man måste
se sig noga för, när man passerar en råk som denna,
ty utom att man riskerar ett lifsfarligt kallbad,
kan man också ränna rakt i gapet på Siljans näck,
som i skepnad af en väldig flodhäst med
hvirflande hafstångsman säges simma omkring i de
öppna råkarna och frusta vattnet högt i sky.»
Men Sten, den begabbaren, svarar endast med
ett nytt löje.
I långa jämna glid snedda de nu fram öfver
viken, taga Siljansnäslandet strax bortom
Fornby och stega upp för strandvallen. Som flickorna
Bure helt visst efter vanan ännu äro i högmässan,
ha de god tid att följa skogsvägen norrut till
Hjulbäck — den är ju som en silfversaga, skogen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
