Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Leksand gläder en gammal bråkmakare som jag,
som snart slitit sig trött och oduglig.»
Man hår nu slagit sig ner, och den liflige
doktorn för med få och korta afbrott ordet.
»Ett stöd och det ett riktigt första klassens
ändå har jag ju i artisten Vrede — Leonard Vrede,
som herrarna naturligtvis känner, och som redt
sig ett äkta morkarlshem däroppe i sin gamla
födelseby. Ty han är ju född af bondsläkt, som
hela världen vet — Brits Leonard minns många
gamlingar än, hur han följde mor sin i vall bort
till fäbodarna; och’ gubben Sutter se’n, skolmästarn
som lefver den dag i dag, han kan berätta hur han
kludda ner griffeltaflan med hästar och ryttare med
granna uniformer och sporrar i stället för
räknetalet, som han skulle addera! Men hvar var jag
nu? — jo, Vrede, han ger mig ett karlatag ibland,
som rycker lasset flere alnar uppför backen. Som
här om dagen när han hade hört, hur angelägen
jag är, att få ihop en sjukstuga för mina
tuberkulösa, så kommer han och sticker åt mig hela fyra
tusen långschalar. Det är till sjukstugan din, säger
han, bara ett litet porträtt jag svängde ihop på
några timmar här om sistens åt en amerikansk
fläskprinsessa! Ja, sådan är han! Men, kära
vänner — en internationell ryktbarhet, i dag i Mora,
i morgon i Stockholm, nästa vecka i Paris eller
New-York!»
»Nog känner man Vrede,» passar Sten emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
