Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de allra första minuterna behärska stämningen,
och inom kort är konversationen åter i full gång.
Doktorn, kyrkoherden, Agneta och Sten ha
outtömliga ämnen i besläktade intressen, sträfvanden
och förhoppningar, och äfven Martha tar stundtals
liflig del i samtalet. Endast Karl-Olof sitter
fåordig och frånvarande midt i den allmänna
lifaktig-heten.
Han kan icke hjälpa det, han lyckas icke
frigöra sig från den känsla af aggande beklämning,
som för en stund sedan så plötsligt grep honom
vid Marthas hemlighetsfulla antydningar. Hvad
var det, hon fruktade, att Agneta skulle förtro
honom? Var det något allvarligt på färde med
hennes hälsa, något som hon ville dölja och
öfverskyla för att icke oroa och uppröra honom?
Visst hade han på senare tiden ett par gånger
hört Agneta beklaga sig öfver Marthas
ovårdsamhet om sig själf och öfver hennes hosta, som
särskildt om nätterna var efterhängsen, men
Martha hade alltid slagit bort det som bagateller eller
rena fantasier, fostrade af öfverdrifven systerlig
ömhet. Och själf hade han endast allt för gärna
trott henne. Det hade kommit en sådan stark
och tindrande glans i hennes ögon, en sådan
blomfrisk och lifsvarm rodnad öfver hennes kinder,
en sådan lefnadsmodets och verksamhetsifverns
fläkt öfver hela hennes väsen sedan den strålande
septemberdag, då de helt funno hvarandra, att
den underliga grundton af vemod, som förut all—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
