Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nya gästernas oförmodade uppträdande
vållade en viss förlägenhet, och ehuru både Sten
och Karl-Olof på det uttryckligaste anhöllo, att
ingen skulle låta störa sig, smeto de bålde byn
kavaljererna fortast möjligt åter ut i det fria,
lämnande terrängen i okvald besittning åt de
sistkomna. Den första, som tog till reträtten,
var spelmannen, hvilken befanns var ingen mer
eller mindre än Liss-Erkers Daniel, och den
afskedsblick, han gaf Sten under sin svarta lugg,
var allt annat än vänskaplig.
Flickorna förrådde dock ingalunda någon
af-saknad, utan framvisade villigt sin färdighet och
dess alster för Sten och Karl-Olof, som efter en
stunds otvunget samspråk med mycken tack och
i bästa samförstånd åter lämnade platsen.
Utanför Borggården skiljas de två vännerna.
Klockan är nu öfver elfva, och Sten skyndar på
sina steg; inom få minuter har han de sista husen
i den sofvande byn bakom sig och slår in på vägen
till Leksandsnoret.
Natten är mulen och mörk, ingen stjärna
genombryter det tunga täckelset, endast snöfälten
skym la hvitgrått på ömse sidor om vägen. Men
Sten känner hvarje dess minsta krökning, hvarje
träd och buske vid dikeskanten, och trots mörkret
finner han sig till rätta lika lätt som på sitt eget
kammargolf.
Han har redan hunnit ned emot ångsågen, då
han med ens hejdar den raska marschen. Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
