Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drycken eller mildra hostanfallen — nu tyckes
det henne, som om hela hennes föregående Iif,
barnadagar och uppväxtår, läxor och
erfarenheter, otillfredsställelse och arbetsglädje, allt varit
en förberedelse för denna stund och att hon först
nu <nått fram till sin tillvaros egentliga mening.
Om nätterna lutar hon sig på madrassen i
ateliern strax utanför dörren, hvarifrån hon vid
minsta ljud genom gläntan kan bispringa den sjuke.
Dygn efter dygn ligger Sten i feber; mellan sömn
och vaka gå inga gränser, spökbilder och
verklighetsintryck flyta i hvarandra, sammanblandas till
en suddig färgmosaik. Om han igenkänt Anna
eller ej, är omöjligt att afgöra; någon gång
nämner han hennes namn, men mest är det modern,
som står vid hans sida; han far öfver vida vatten
och genom djupa skogar, han leker gosslekar och
kämpar jättestrider, och ibland vill han springa
upp ur sängen och störta fram emot osynliga
motståndare, som ställa sig i hans väg. Då måste
Anna ta honom i sin famn och med mildt våld
åter trycka honom ned i bädden, och under
hennes händers rytmiska strykning lägger sig
uppbrusningens häftiga vågsvall småningom till ro.
Så kommer den sjunde dagen efter en första
natt af djup och ostörd sömn, och när Sten om
morgonen slår upp ögonen emot sin vårdarinna,
som står lutad öfver bädden med den svalkande
drycken, är det en ny människa, som skådar fram
igenom deras linser. Det är den gamle Sten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
