Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan crocus’ och pärlhyacinters buktande
radband? Är det verkligen samma ostyriga .ungar,
som deras dagars upphof nyss körde bort ur det
omträtta grindhålet, som likt ett par fjärilar fladdra
fram kring hennes kjortelfåll? Eller är det någon
hemlighetsfull strålning hos den klara majsolen,
bruten genom just dessa björkars aningsljusa
galler, som låter själfva realiteten framstå som den
högsta konstnärliga omdiktning, inför hvilken all
världens konstverk — ja, till och med Lars
Son-nes egna — blekna och falla af som löf om
hösten? Karl-Olof skulle icke kunna besvara dessa
frågor, som med snabba vingslag draga genom
hans beständigt spörjande själ, men Sten hugger
dem tvärt öfver med vanlig oförfäran, i det han
vänder sig till Lars Sonne och nästan triumferande
utropar:
»Nu begriper jag knepet med alla dina
taflor, min gosse; de är inte någon konst alls, det
är hela konsten!»
»Ja, där hör du, Vivi,» svarar Lars Sonne
skrattande, »det är precis mitt gamla
klockarevangelium: lifvet är långt och konsten är kortaste
vägen!»
»Endast man finner den,» tillägger Karl-Olof,
liksom för att ändock hålla frågan öppen.
Så stiger man in i den trefliga »storstugan»,
som upptar större delen af hufvudbyggnadens
undervåning. Här är hela husets verkstad och gemak
— »arbetsrum och barnkammare, hvardagshål och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
