Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man springer upp till fönstret; ännu ligger
bygatan i violett skymning, men österhimmeln står
gyllenflammande bakom de granatröda bergen, och
eldgnistorna framför solspannet stänka upp öfver
deras kam. Där nere mellan huslängorna börja
ljuden samlas och förtätas, ett monotont tramp af
tröga klöfvar utfyller hornstötarna, skällor pingla,
kvinnostämmor hojta, råmanden runga. Nu
svänger förtruppen fram i gatkröken, nu myllrar
vägen af kreatur och folk. Hela byn är vaken, ur
alla rutor stirra sömndruckna ögon. Korna
traska och lunka, getterna skutta, kalfvarna kesa från
vägg till vägg. Vallkullor och småpojkar jäkta och
drifva samman med löfruskor och vidjespön; sist
i tåget forsla karlarna matsäcksförråden på de
klöfjesadlade hästarna.
Larmande drar karavanen förbi. I
detsamma rinner solen upp öfver bergryggen, en
ljusflod vältrar fram i gatans fåra. Som besatta
vränga djuren sina breda mulär, sina svällande strupar
mot himlabågen, hälsande den nya dagen med
vrålande åkallan. Så blir det åter tyst: endast
skällornas kläppar stänka sitt tondropp, trampet
trummar och knastrar. En ungkulla har sackat efter
hos den yttersta klöfj ekarlen. Kärvän ligt lägger
han sin arm kring hennes bara hals, och medan
melodien för lyssnaren i byn så småningom dör
bort mellan de sista utgårdarna, tar hon med
s5n klara sopran upp en gammal bufärdslåt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
