Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens bröst af skogsensamhetens beklämmande
ljuflighet och oändliga hvila.
Vid en fräsande bergbäck, hvars isklara
vatten ’bjöd läskande dryck till skinnsäckarnas
torrskaffning, hölls därpå rast, medan kreaturen
betade rundt om i snåren. Men så var det åter att
bryta upp. Snart begynte stigen att vindia
brantare, blef på samma gång bredare och upptog
tillflödet af flera småstigar. Kreaturen vädrade
fäjsens närhet, utstötte längtansfulla råmanden och
satte slutligen till att själfmant springa. Skogen
glesnade, ljus spelade in mellan stammarna och
inom några minuter drog man genom
gärdsgårdsledet in på den solgassande fäbodvallen under
Åsbergets mäktiga kutrygg. Här öppnade sig
ändt-ligen skogsvidderna, ett haf af grönska, blånande
mot synranden, och genom en uthuggning i öster
blixtrade en blink af Siljans silfverbuckla.
Med nyfiken ifver drog Martha Agneta med
sig på en rundtur mellan de gråa små
byggnader för folk och fä, som lågo strödda öfver vallen.
Själfva skulle de jämte Fyrs Mia, den ena
ungkullan, bebo den större fäbodstugan — ett
jämförelsevis komfortabelt hemvist med både spis,
skorsten och glasförsedda fönster — men det var inte
utan att Martha kände en viss afund mot
Gammel-Brita och Lill-Kersti, som på sin lott fingo
det primitiva eldhuset med hela dess ålderdomliga
romantik.
Siljan. II. — 329 — 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
