Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, sådan är Randa, skogsfrun och
bergadrottningen, med där döljes äfven mångahanda
annat trolltyg i de djupa skogarna, vid
bergbäckarna och sjöstränderna. I en af fäbodarna vid
Flenorna fanns det en ungkulla, hette Ragnhild,
som skulle fira sitt bröllop på sätern, men
kvällen före själfva bröllopsdagen kommo trollen
infarande i stugan, där hon satt ensam och spann.
De pyntade henne i lysande kläder och tryckte
en guldkrona på hennes hufvud, dukade upp en
riklig festmåltid på det långa furubordet och
bjödo henne äta. Ehuru hennes hjärta skälfde af
ångest och förfäran, vågade hon ej trotsa dem,
utan tog del i gästabudet, men de fina rätterna
hade ingen smak, ej heller mättade de. Efter
måltiden togo trollen till att dansa, och Ragnhild
måste dansa med, om än det kändes som hade hon
trampat på sin egen graf. När så ändtligen solen
rann upp öfver bergen, begynte trollen bli
oroliga och redde sig att föra bruden dädan. Då
kom i sista ögonblicket hennes fästman till
platsen, ristade ett kors öfver ingångsdörren och högg
knifven i karmträet — ty stål kunna trollen icke
lida. Med ett ohyggligt hvinande och tjutande
togo de nu till flykten genom skorstenen, men
först sleto de alla de granna kläderna af
Ragnhilds kropp, allt utom guldkronan, som de ej
hunno få med sig. Än i dag finns den kvar att
beskåda, men ingen vågar sätta den på sitt
hufvud utan att först lägga stål invid barmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
