Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lofvade att bli väl en half gång större än det
gamla boningshuset.
»Jag tycker det blir liksom lite friare och
ljusare där uppe på sluttningen,» var allt hvad
Karl-Olof fick ur den gamle som besked på sina
förvånade frågor. Och då han ytterligare ansatte
honom beträffande de stort tilltagna utrymmena,
löd det enda, återkommande svaret: »Alltid nog
blir det väl bra till något!»
Och med det orakelspråket måste Karl-Olof,
liksom alla andra, tills vidare låta sig nöja.
Midt bland det hopade arbetet fick Karl-Olof
nu också stjäla sig tid till korrekturläsningen och
den sista konstnärliga retuschen af sin nya
diktsamling »Jord män», hvilken skulle komma ut
till julen och därför med all makt måste påskyndas.
Hvarannan eller hvar tredje dag mottog han ett
nysått ark från förläggaren i hufvudstaden att med
omgående post feturneras.
Nu var det så, att hvarken Martha eller Sten
hade någon aning om, att detta hans andes barn
var så nära sin fullbordan. Det var egentligen
under friluftsarbetet på åker och äng den senaste
sommaren och våren, bakom plog och harf, vid
spade och lie, som dessa lofsånger till jorden samt
styrkan och lyckan, som utgå från lifvet vid jorden,
hade tagit gestalt i hans själ. Siljans fria vindar
hade gifvit dem rytm och melodi, åkermyllans
must och det mognande kornets doft hade
genomsyrat och kryddat deras strofer. Men när helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
