Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans sångmös sistfödda, men någon värme
utströmmade ej längre ifrån dess hjärta till hans hjärta. Hur
många gånger hade han icke drömt sig fram till
denna stund, och nu när den var inne — hur
annorlunda var icke allt än han hade tänkt sig!
När han ett par timmar senare nådde
färdens mål, gensköts han ute på gården af Agneta,
som ville droppa sin systerliga balsam i hans sår,
innan Martha ännu anade hans närvaro. Agneta
var nu åter samlad och lugn, litet blek och
allvarlig, men med ett oändligt medlidande i sina
kloka vänliga ögon, där de forskande dröjde på
Karl-Olofs förgrämda ansikte och liksom sade:
»Lille bror, icke så häftigt, icke så häftigt!»
I samma anda talade också hennes läppar. Jo
hon var nog bättre nu, Märthabarnet, hade
sofvit så lungt och djupt som icke på mången god natt
och nyss blifvit bäddad ofvanpå soffan i »lilla blå
kammaren». Ty i sängen ville hon rakt icke
förblifva, ehuru det kanske nog hade varit det bästa,
åtminstone till dess doktor Sjöström hann anlända
från Mora, som han hade lofvat det, före kvällen.
»Och, kära Karl-Olof, var nu tapper och
förståndig; låt inte Martha märka allt för mycket
af din sorg, som jag så väl förstår. Ännu får vi
ju hoppas, ännu kan ju allt med Guds hjälp gå
bra, och vi skall pyssla om vårt Märthabarn med
lätta och glada händer.»
Ja ja, Karl-Olof lofvade och till och med log,
hur bittert det än ryckte i ögonvrån och vid rnun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
