Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGOTREDJE KAPITLET
GÅ TYST PÄ TÅ! KNARRA EJ; DÖRR!
Blås sakta, vind! Martha Bure är död.
Den lilla lyktan, hvars glada och milda
sken förnöjt så mångas hjärtan, är släckt och skall
aldrig mer lysa öfver människors vägar.
Efter den svåra hemsökelsen i slutet af
november hämtade hon sig aldrig fullt. Visst hade
hon sina dagar, då hon åter kunde flamma upp,
glittra och spela. Hon kunde då ännu ta en
kort promenad ned till prästgården för att språka
bort en stund med den pjunksjuka lilla prästfrun
och inhämta en smula nytt af kyrkoherden från
de kära skyddslingarna ute i bygden. Eller
också kunde hon samla alla Agnetas små
knyppelelever omkring sig i gässbustugan — storm och
ras kunde inte mer komma i fråga, men hon var
full af sinnrika och roande pant- och sittlekar,
sagor och visor. Däremellan låg hon dock helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
