Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten vind plötsligt kastar sig i en skyhög
hvirfvelpelare upp mot himmelen; den krympta gestalten
reser sig, det skrumpna ansiktet får lif och eld och
de slocknade ögonen återstråla sierskans
öfverjordiska syner.
När hon tystnar, höras gråt och snyftningar
stiga från alla håll i församlingen, och psalmens
slutvers har svårt att samla de upprörda rösterna.
Nu slår det stora afskedets gripande stund.
En efter en skrida de närvarande fram till den
döda, fälla sin blomstergärd vid kistan, lyfta en
flik af slöjan och skåda en sekund in i det bleka
anletets outgrundlighet. I ett ändlöst, mörkt
vindlande tåg går det fram öfver den hvita snön, och
hvar och en, som vänder åter från blicken bakom
förlåten, har ett nytt, nålfint litet märke ristadt
in vid ögat bland de öfriga lifsärren.
Tiden hastar. De sex bärarna komma med
kistlocket, skrufvarna dragas gnisslande till,
hammarslagen genljuda. Slädarna börja pinglande
köras upp från bakgården, främst de låga,
granrisklädda parkälkarna, på hvilka kistan skall forslas.
Den spända stämningen lenas så småningom upp
under instufningen och ordnandet af den långa
processionen — ett liktåg, sådant Björkens gamla
by aldrig tillförene skådat det, där det nu i rask
fart styr ut genom den granrisströdda portgången,
fyller hela bygatan och likt en svart jätteorm
ringlar ned för Hallens backkrök mot prästgården
och kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
