Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där blanda sig blombladslätta Malungshättor med
trulsiga yllehucklen, där spänna kritade
långstrumpor och broderade sämskskinnsbyxor öfver manligt
muskulösa lår och vådor. Där är en outtömlig
växling af former och färger, ett tvärsnitt genom
dussintals vidt skilda bondekulturer, möjliga
endast i ett landskap, där bergen bygga murar mellan
nästbysgrannar och där hvarje dalgång fångar
solljuset i sin särskilda lutningsvinkel.
Nu öppnar sig, om än med möda, en fåra
genom människohafvet, och företrädd af sin blåa
fana tågar den månghundra man starka folkkören
fram till det reserverade området vid kullens fot.
Den väldiga sångarskaran har åstadkommits genom
sammanslagning af de mindre hembygdskörer, som
jämsides med nykterhets- och
föreläsningsrörelsen bildats på olika platser kring Siljans rund, och
efter föga mer än en timmes samsjungning under
kyrkans hvalf känner den sig nu redo att eröfra
själfva himmel-en med sina toner. En
förväntansfull tystnad sänker sig öfver församlingen,
anföraren springer några steg uppför sluttningen, höjer
sin taktpinne — och »Du gamla, du fria» stormar
det löst som ur ett enda jublande bröst!
Vågring utom vågring ryckas skarorna med i den
unisona sången; med ett tordönslikt crescendo stiger
tonsvallet, kastar sitt klangskum mot den blåa skyn,
och när det sista »Jag vill lefva, jag vill dö i
Norden !» bristande förklungit, är det, som om själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
