Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gungande ljusgrön dyning, så allt mörkare och
oroligare intill Helsingbergens blånande fjärrkust.
Ännu en vinkelgrad åt öster och hela Siljans
vidgade blick möter deras. Det är som att se in
i ett älskadt ansikte, genomlysande af själ och
dröm. Alla färger, som den bortdragande dagen
under timmarnas kretsgång låtit spruta och flamma,
har det upptagit och luttrat och återger nu med
förklarad glans och renhet i afskedets stund. Hvar
tankesky, som seglat fram öfver dess panna, hvar
susande hviskning vid dess öra har det speglat
och aflyssnat och sluter nu inom sig i oändlig
ömhets och förståelses djup.
Allt detta famnar Sten Stålfelt i ett enda
svepande ögonkast, där han står vid sin älskades
sida på förklaringens berg, och hans
konstnärssjäl fylles af andakt inför det skönas oändlighet.
Men bortom ljusslöjorna och bergtöcknen
öppna sig åter nya syner, ej mindre fängslande och
underbara. In i dalarnas gömslen tränger hans
blick, vandrar fram genom midsommarbördiga
bygder, dröjer vid röda och gråa byar, strödda på
sluttningarna. Och hvart han kommer, ser han
nytt lif, nya krafter, nya framtidsmöjligheter gro
och spira. Öfver de barhuggna markerna breder
redan ungskogens nysådd sin gröna fäll; de karga
tegarna ge den upplyste odlarn fördubblad lön,
och lummiga trädgårdar hvitna af blom till
kommande skördar. På fält och vägar, i stugor och
slöjdkamrar dväljes ett nyktert, idogt, friskt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
