- Project Runeberg -  Skånska kommissionen af 1669-1670. Ett bidrag till de skånska landskapens inre historia /
84

(1886) [MARC] Author: Sven Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

derhäll och lämna bonden i fred, skulle ega rätt att öfvertaga
och själf bruka fjärdeparten af gården; men denna förord-
ning hade, enligt hvad kommissarierna inhämtat, endast med-
fört för kronobönderna ökadt förtryck. Då nämligen ryttarne
sågo, att kronobönderna, isynnerhet på de bättre gårdarne,
som innehades mot en ofta dryg, för innehafvarens lifstid
betald städja, sökte undgå det förhatliga fjärdepartsbruket,
begagnade de sig häraf för att aftvinga dem den ena extra
förmånen efter den andra, tills bonden gemenligen genom de
många »spendagerna» och det fria underhållet af ryttare och
häst utarmades och till sist ändock måste lämna ifrån sig
fjärdeparten af hemmanet och det utan att återfå fjärdedelen
af städjan och utan att ryttaren kunde förmås att öfvertaga
fjärdedelen af de på hemmanet hvilande onera, såsom krono-
räntor, stängsel o. d. »Bonden miste sålunda fuller fjärdepar-
ten af hemmanets nytta men behöll ensam hela gravationen».
Var hemmanet af mindre god beskaffenhet, så fick bonden
visserligen behålla det odeladt, men så väl officerare som
gemene brukade dock »allehanda konster» för att gravera
honom, »bjödo till sig sina kamrater och konsumerade genom
deras plägande det lilla bonden skulle hafva till sin föda,
sålunda hjälpande hvarandra att tribulera sina bönder». Stun-
dom flyttades den ryttare bort, som bonden vant sig vid,
och gafs honom en annan, »orolig eller som förde med sig
följe af hustru och många barn, hvilket då bonden måst
undergå eller genom förlikning med officeraren afböja». Of-
ficerare, som hade flere än en gård, brukade flytta från den
ene till den andre och »dem igenom förbemälte ackorder hvar
efter annan bringa till armod om icke alldeles ruinera».

Till allmogens utarmande, heter det vidare i detta be-
tänkande, har äfven den omständigheten bidragit, att kronans
räntor varit anslagna till militien, och att de, som uppburit dem
af kronobönderna, hafva efter behag tagit penningar, när
markegången varit låg, och »persedlar», när den varit hög,
och på slätten, der bondens mesta inkomst består i spann-
mål, i allmänhet tagit penningar, hvilka uppburits på tider,
då priset stått lägst, så att bonden måst sälja »två skäppor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:59:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skanskkomm/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free