Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Norra Wadsbo kontrakt - 7. Undenäs - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
11. Mag. Joachim Hasenmuller, f. i Skara 1672.
Fadren Daniel H., inkommen från Tyskland, var rådman
och stadsfältskär, modren Karin Pedersdotter. Sonen blef
stud. i Ups. 1695 och i Lund s. å.; magister i Lund 1706;
prestv. 1710; domkyrkosyssloman s. å.; konrektor 1716;
rektor 1721; tilltr. 1722; lektor i grekiska språket
1723; tilltr. 1724. När Undenäs pastorat efter Ha-
qvin Undenius blifvit ledigt 1725, begärde adeln hans
son Andreas till efterträdare; men då konsist. fann honom
dertill vara alltför omeriterad, så skref kammarherren ba-
ron Erik Sparre till konsist. ett bref, deruti han beklagar
att “en afundsfull affekt intagit ett helt domkapitel och
så hårdt förmörkat deras ögon, att de tadla sin egen ger-
ning och fräta sitt eget stånd; men de visa pläga aldrig
hålla ting öfver andras felaktigheter, utan alltid instäm-
ma sina egna, och den gode Guden döljer ofta sina nå-
degåfvor för de vise och förnuftige och uppenbarar dem
för de ringa! Och jag hafver hört af lärda män både
här och annorstädes i verlden, att ingen är benägnare att
belacka andras heder och beröm, än de som sjelfva för-
tjena det värsta. Aldrig måtte Ven. Cons. härigenom tän-
ka draga samtlige adelns och församlingens vota tillbaka
på någon annan, utan så länge våra adliga privilegier för-
unna oss den makten att kalla kyrkoherde, så blifva Just.-
Cantsleren Fehman, commereerådet Tham, gen.-major Ko-
skull, hr Gyllengrip och jag faste dervid, att ingen annan
till själaherde antaga, än hr Anders Undenius.11 Oaktadt
dessa stränga påståenden utnämnde konsist. lektor Hasen-
muller. Med anledning af församlingens besvär deröfver
blef denna fråga dragen inför riksdagen 1727, då det be-
slutades, att “när någon församling och konsistorium ej
kunna förena sig, så vill Kongl. Maj:t afgöra saken dem
emellan, så att hvarken den förra lider i sitt fria val, ej
heller den sednare med en qvalificerad och meriterad man“.
H. blef derefter af Kongl. Maj:t konfirmerad och tilltr.
s. å. “Dock synes bäst,“ skrifver prosten Ahlberg från
riksdagen, “att Consistorium vid slika tillfällen refererade
till Kongl. Maj:t förrän fullmakt utgifves.11 H. blef kon-
traktsprost 1732, hvilken tjenst han nedlade 1751; var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
