Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om våra skogar och skogsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast sådana förhållanden, där växtlighetens utveckling till
skog har gått — om också öfver stora områden — dock
ytterst långsamt. Skogen har nämligen i dessa fall icke
uppstått samtidigt på ett större område, utan utbredt sig
så småningom, i den mån den nya platsen blifvit
tillgänglig. Och härtill har fordrats århundraden, ja
årtusenden. Men under en så lång tid hinna den ifrågavarande
skogens äldre delar undergå många förändringar och få
slutligen ett helt annat utseende, än de ursprungligen
hade. Om undersökningen af dessa skogars vidare
utveckling också blir synnerligen lärorik, är den dock icke så
enkel att vi här kunna betjäna oss af densamma.
Klarare belyses de nuvarande skogarnes uppkomst och
fortgående utveckling genom de exempel, som vi erhålla
från sådana marker, där en förutvarande skog eller
växtmatta blifvit öfvergången och förstörd af eld. På dessa
skoglösa marker — brandfält — är det vanligen ett större
område, som på en gång beklädes med skog. Då skogseldar
under förgångna tider haft en synnerligen stor omfattning,
äro också ifrågavarande på brandfält uppkomna skogar
mycket allmänna.
De barrskogar, som genom själfsådd uppkomma på
dessa brandfält, äro antingen tall-, gran- eller
barrblandskogar. I förening med eller före barrträden uppträder
här nästan alltid björk, icke gråal.
I de flesta fall torde tallskog med större eller mindre
inblandning af björk vara den skogsform som i vårt land
uppstår på afbrända marker, dessa må nu bestå af sand,
rullstensgrus eller mera orörda moränbildningar. Vi
benämna dylika skogar tallhedar; på jämn och slät sand
kallas de vanligen tallmoar. Äfven här bildas en
markbetäckning af hvitgrå lafvar i förening med björnmossor samt låga
bärris och ljung. Något betydligare lager af humus (mylla)
saknas sålunda, men tallen finner dock här, äfven på en
mycket näringsfattig jordmån, en för sig passande plats. Det
är utan tvifvel en stor lycka, att ett så förträffligt trädslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
