Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den gula vaxstapeln, och i toppen blänkte en
stjärna af gullpapper. På julbordet stodo dubbla
grenljus, som Elsa stöpt själf, och rundt om lades
alla paketen, försiktigt ombundna, som de kommit
från staden.
— God jul, sade Elsa, när ljusen voro tända.
— God jul, svarade Anders Johan, och hans
stämma darrade. Men denna gång var det af glädje.
Ty ett vansinnigt hopp behärskade honom. Allt
hvad han lidit under, plågats af och suckat för,
fanns icke längre till. Han skulle vinna henne,
som han ville äga, slå ned hennes motstånd. Det
var icke möjligt annat, icke möjligt, att en man
kunde älska så hejdlöst, endast för att hans
kärlek skulle bli föraktad och försmådd. Klarvaken
gick bonden i sitt hem och såg de ångestfulla
nätternas dröm som ljus verklighet omkring sig. Med
starka, lyckliga steg gick Anders Johan omkring
i sitt hus, och när barn och tjänare samlats, läste
husfadern julpsalmen högt och med klar stämma.
Med de andra satt Anders Johan vid julbordet,
skämtade med husfolket och lekte med barnen. Med
de andra steg han upp från bordet, och när
julgranen tändes, spelade drängen på fiol, så att
barnen och kvinnfolken fingo en sväng. Ljus var
tändt öfverallt, och på de nyskurade golfven var
det barradt. Sist fick hvar och en gå fram och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
