Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur hennes ord föllo, eller hvar de träffade. Hon
var som ett ondskefullt djur, hvilket suger ett annat
djurs blod, njuter af dess dödskamp och aktar sig
för att döda. Ida förstod, att mannen led bara af
att höra Elsas namn ur hennes mun, och i vild
lust att plåga vände hon ständigt åter därtill. Hela
hans förflutna väckte hon till lif, och när hon frågat
sig trött om Elsa, grep hon efter hans första hustru,
gjorde fråga på fråga. Har du älskat henne? Hur
har du älskat henne? Älskade du henne mera
än mig?
Anders Johan gick som omhvärfd af galenskap
och af spöken, och han tyckte länge, att han dragit
helvetet in i sitt hus. Ej ens barnen kunde han
längre skydda. Slog dem gjorde Ida aldrig, men
hon hade ett eget sätt att skrämma dem, så att
de aldrig ville vara inne, och bäst blef det, när de
kommit så långt, att båda kunde gå i skolan och
vara sin mesta tid borta från hemmet.
Numera hann Anders Johan aldrig att tänka.
Ty hans hustru gaf honom ingen ro. Fick han
ett par dagars lugn, gick han i ängslan, att raseriet
åter skulle komma öfver hustrun. Då låg hon på
knä för mannen, kallade hans förflutna till lif,
smutsade hvad han genomlefvat, innan de båda kommo
samman, tiggde och bad, att han af kärlek till henne
skulle förneka allt, som förr varit honom heligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
