Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, »kan mera göra mig sorg eller slå mig ned.
Tyngre kan ingenting bli, än det, som länge varit.»
Och dock kom den dag, då han åter skulle få
känna, att han icke längre var gammal.
Den dagen vågade Anders Johan gå till Elsa
igen, och när han kom, kunde hon ej längre stå
emot denne man, som ännu älskade henne. Hon
tyckte, att Gud själf tvingade henne, och att det
ej kunde vara annorlunda. Därför gaf hon Anders
Johan sitt ja, och hon blef både förundrad och
lycklig, när hon såg, hur den sorgbundne
mannens ögon kunde lysa upp.
— Jag vill bli din hustru, sade hon, därför
att jag inte kan lämna dig ensam en gång till.
Men då skall du också bära öfver med mig, om
du inte får mig, sådan du vill.
Länge sutto de samman på trappan under
lönnarna och talade om, hur allt skulle ordnas. Det
var en augustiafton, då säden var inbärgad, som
detta hände, och på hösten firades bröllopet hos
Elsas föräldrar.
Att Elsa till sist beslöt sig för att blifva Anders
Johans hustru, berodde till en del nog också på
hennes fruktan, att han en gång till skulle kasta
bort sig för hennes skull. Ty när hans föregående
äktenskaps olycka var öfver honom, hade hon jämt
och samt plågat sig själf med den tanken, att där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
