Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då blef Anders Johan hård i hjärtat mot Elsa
och hård mot allt, som bildat hans eget lif. Till
ingens nytta hade han kämpat och stridt, till ingens
glädje tyckte han sig hafva lefvat. Barnen blefvo
stora, en efter annan ville ha sitt, fick sin vilja fram,
gifte sig och flyttade bort. Alla togo från Anders
Johan, men ingen gaf. Tomt och fattigt blef honom
lifvet, fullt af irringar och fullt af drömmar, hvilka
aldrig höllo ord.
Så hämndfull kände sig Anders Johan mot Elsa,
att när det var något han gick och tänkte på, eller
en sak, hvari han behöfde råd, vände han sig ofta
till dottern i första giftet, Marta, hvilken ännu gick
ogift hemma och hjälpte Elsa i hushållet. Men
han gjorde icke detta, därför att han kände glädje
däraf, utan emedan han ville visa Elsa, att han
kunde umbära henne. Olyckligare än han varit,
blef han genom att känna sig själf elak, och mer än
en gång önskade han, att Elsa gjort honom något
ondt, som han finge förlåta. Men något sådant
fanns aldrig. Stilla och tålig gick Elsa i hemmet,
som hon städse hade gjort. Och blott ett inom
sig var det, som Anders Johan höll uppe under
denna tid. Aldrig ångrade han, att han sålt sin
gård och flyttat bort. Aldrig längtade han tillbaka
till jorden, hvilken han en gång velat bruka väl
för att förkofrad kunna lämna den åt sin äldste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
