Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfde. Men oftast låtsade han om ingenting,
satt blott och stirrade framför sig, som såg han,
hvad ingen annan kunde se, och vid sådana
tillfällen hände det, att hans ansikte fick ett strängt,
nästan förbittradt uttryck, som ville han säga:
»Hvar-för talar du om sådant för människor, som själfva
ingenting sett? Hvad veta sådana om skogen?»
I ungdomen hade Jakob varit kolare, och då
hade han alltid förtjänat så pass, att han inte
behöfde ligga andra till last. Martina hade plockat
bär, sålt spånkorgar, hjälpt till i husen nere i bygden
vid jul eller påsk, och hon hade varit väl känd
vida omkring. Ty alltid gaf hon fullt mått, alltid
voro hennes bär friska och nyss plockade, aldrig
behöfde någon med henne frukta, att sedan man
vändt på korgen finna karten på botten. Välgjorda
och hållbara voro hennes korgar, och både i
bak-ning och slakt var Martina kunnig, så långt bort
från bebodda trakter hon än bodde. Aldrig blef
henne heller vägen för lång, och visste hon ej
mycket om det, som stod i böcker, så hade hon
i stället så mycket mera af annat slag, hvilket hon
gärna berättade, för hvem som ville höra på.
För resten var Jakob ej heller den man, som
hvar och en kunde finna, där han släppt honom.
Snarat skogens djur hade Jakob gjort och skjutit
dem också, sina egna ord till trots. De funnos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
