Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha. Men det behöfver du ju aldrig betala, så någon
risk är det inte.
Då visste Anders Petter, att den tuggan svalde
han inte. I stora affärer var han inte klyftig, men
i de små var han van att inte låta sig luras. Därför
spottade han betänksamt framför sig och skrattade.
— Då skulle jag ha gjort arbetet för intet,
och du skulle ändå få betaldt, för hvad jag hade
gjort, sade han. Då nöjer jag mig hellre med
mina fjorton tusen.
Så gick det till, att Anders Petter afstod från
extra förtjänsten med huggning och körning, och
att Johan Agust fick sköta afverkningen själf. Anders
Petter gick ledig och såg på, hur folket arbetade.
»Det är min skog, som går», tänkte han. Och för
att ta det säkra för det osäkra, hjälpte Anders Petter
själf till med skogen för daglön. På så sätt fick
han tiden att gå, och alltid blef det ju något öfver.
Hela tiden gick emellertid Anders Petter och
väntade på, att den dag skulle randas, då de
efterlängtade pengarna skulle inbetalas. Vänta fick han
också. Ty det tar tid att afverka en hel skog, och
fort går det inte heller att få den ner till stranden.
Men gick gjorde det i alla fall. Hvar vår kom skuta
efter skuta, lastades med ved och pitprops och
seglade bort. De små kvicka bogserångarna
kom-mo också. I långa, järnlänkade rader släpade timret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
