Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fanns väl lag och rätt för honom likaväl som
för alla andra.
På vårsnåret jämt tre år efter den dag, då
Johan Agust hade rott öfver till Anders Petter,
och gubbarna hade mötts i skogen, rodde därför
Anders Petter öfver till nämndeman och frågade rent
ut, när det var meningen, att han en gång skulle
få sitt. Johan Agust bjöd på kaskar och var vänlig
och spendersam. Men förr än till hösten kunde
det inte bli. Det sa han då bestämdt. Ty förr
voro inte affärerna utredda, påstod Johan Agust.
Hvad det svaret egentligen skulle betyda,
förstod inte Anders Petter. Men han lät sig nöja
med saken sådan den var, och rodde hem. Annat
kunde han heller inte göra.
När hösten kom, rodde han öfver till
nämndeman igen. Men under detta besök uppförde sig
Johan Agust så konstigt, att Anders Petter blef
oroligare än någonsin. Johan Agust tog nämligen
fram en stor bok, full med siffror och uträkningar,
och af den skulle det framgå, att han, nämndeman
Johan Agust, ingenting hade förtjänat på hela
affären; alltihop hade bara varit möda och arbete,
men ingen förtjänst.
Anders Petter satt och grundade på detta. Det
gick långsamt för honom att läsa skrifvet. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
