Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just i det ögonblicket kom han att tänka på
den blinda hästen.
— Har du talat vid Anders Petter? pröfvade
han om en stund.
— Jo, jag har så, genmälde Johan Agust. Han
säger, att får han inte pengar inom åtta dar, så
tar han gården ifrån mig. Kan han det?
— Det kan han, sade Bertil och sköt fram
konjaksglaset.
Men Johan Agust lade fortfarande inte märke
till konjaken. Han satt bara och såg stint ut i
skymningen, som börjat tjockna i rummet. Han
kunde inte slita sig från tanken på sina sköna kvitton
och på gården, och han tyckte, att alltsammans
var en enda ohjälplig härfva, som ingen människa
kunde reda ut. Bertil kunde ju hjälpa, om han
ville tala ur skägget, i stället satt han där bara och
menade och menade. Johan Agust satt där och
skrufvade på sig, undrande, om han borde gå hem
och låta hoppet fara.
Då steg Bertil upp och tände lampan. När
detta var gjordt ställde han den så, att han kunde
se Johan Agusts ansikte.
— Har du lånat något på gården? sade han
till sist.
— Inte, svarade Johan Agust och såg myndig
ut. Gården är min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
