Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Gråskär, både nämndeman Johan Eriksson och
bonden Karl Andersson och fiskarn Anders
Sjögren. Österman från Norrhofva gick där också och
stapplade på skrala ben, och hustrurna hade de
med sig. Litet gamla hade de blifvit alla, men
Sammel kände igen dem ändå, fast åren nog hade
bitit på somliga. De kände inte honom, och
Sammel gjorde sig rak i ryggen och gick förbi. Högre
upp på backen stod ungdomen i tät flock. Det
var flickor i midten och pojkar, som stodo
omkring. Flickorna kröpo in under hufvuddukarna,
och deras ögon och munnar lyste skrattsjuka fram
som blommor ur blad. Pojkarna betraktade dem
och någon sade något. Men ingen vågade röra dem.
Där var det svårast att gå förbi. Flickorna
på hans tid hade väl blifvit gifta, tänkte Sammel,
ty dem såg han inte till. Af pojkarna fanns det
dock ett par, som han mindes och kände igen. Men
hur det var, gick Sammel förbi också dem. Nu
när han stod här, där han kände hvar buske och
hvar sten, men ingen kände honom, blef han med
ens som lam och kom sig inte för med något.
För att få vara ensam tog Sammel vägen längs
utmed åkern och böjde af inåt skogen. Men fast
han sökte ensamheten med flit, tänkte han ändå:
»Den som hade haft någon att gå till!» Allt längre
in i skogen gick han, byggnader och människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
