Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var det inte, men det lilla han hade kvar, det
gjorde gumman Norman, hvad hon kunde, för att
taga ifrån honom. Och med sådant är det, som
hvar man vet, inte svårt att lyckas. Men
Sam-mel fick också känna på, att om brännvinet kan
vara bra att ha till hands, när lifvet tynger, så är
det också en farlig vän, som har annat och värre
att bjuda på, än det man kallar för lifvets
härlighet. Inte ens hustrun var längre oblandadt nöjd
med, att Sammel drack.
Han var skärgårdens främste lots. Men märket
satt på honom. Skammens märke, som ingen kunde
tvätta bort. Han hade fått en varning för fylleri,
och den varningen hade inte botat. Skammen, som
brände honom, blef ett nytt grubbelämne, och då
han inte kunde bli det kvitt, visste den stackars
Sammel sig ingen annan råd, än att vända åter
till brännvinet. Det gick rundt för lotsen, när han
tänkte på allt detta. Först var det brännvinet, som
räddade honom och gjorde, att han kunde stå ut
med lifvet. Så kom brännvinet och störtade
honom, så att han stod i fara att förlora tjänsten,
för hvars skull han en gång sålt sitt lif och ännu
sålde det. Och när han nu gick i sin ångest och
behöfde ro, då hade han ingenting annat att ty
till än just samma brännvin som först höjde
honom till skyarna och sedan drog honom ner i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
